Livets efterrätt

Mellan Fredag kväll och Lördag kväll hade jag en underbar liten gosse hos mig. Satt barnvakt för första gången till mitt älskade barnbarn, Leon. De skulle flytta till en större bostad, så det var bra för Leon att slippa "flyttstöket". Bättre att vara hos mormor! Eftersom jag är loppistokig så fick Leon följa med på 2 loppisar. (ska läras i tid. Hihi!). Så jag och sambon packade bilen med blöjjor, extrakläder, ersättning, barnvagn och ...massor grejjer blev det. Så bar det av till första stoppet. Den första loppisen var på Ikeas parkering i Stockholm, Barkarby. Hade verkligen sett fram emot denna loppis som skulle vara Sveriges största!! Vilken besvikelse!!! Totalt värdelöst, måste jag säga. Nä, det var inte stort och det var mest (ursäkta ordvalet) skit. Men men, alla kan ju inte alltid vara nöjda. Förhoppningsvis fanns det någon som gjorde fina fynd. När vi sedan kom hem så hände det en "rolig" grej... Min son som är 18 år undrade var vi hade varit... Jag berättade att vi varit på Ikea. Då utbrast han...
Sonen; -fan vad äckligt, folk kan ju tro att det var erat barn!!!
Jag; -ja, då får dom väl tro det!
Sonen; -Ja, men ni är ju för gamla!!!
"Livets efterrätt, Leon 4,5 månader"

Fick ta mig en funderare om jag verkligen är så gammal, men kom fram till att 43 år är INTE att vara gammal. Det är många som skaffar sig barn efter 40!!! Men det är ändå kul att se vilken uppfattning och ungdomar har...eller?

På loppis nr:2 som var en backluckeloppis här i Bålsta, hittade jag dessa två porslinsburkar.(katrinplommon/potatismjöl) för 10 kr styck!! Loppisrundan gav iaf något, förutom en underbar tid med mitt älskade barnbarn!